....ser HAN till att allt blir bra igen. Så lite som behövs för att få mej på banan igen. Jobba 7-18. Trött. Kommer hem. Middag klar. Såklart! Nattar kidsen. Lugnt. En kopp te och mys med bästa filten i soffhörnet tillsammans med HONOM. Vad vore jag utan min E.
2 kommentarer:
Det låter helt perfekt! Om man ändå vore så lyckligt lottad... ;-)Men det är du värd, vännen.
Kram Annis
Du är så lyckligt lottad hjärtat!!
Är så glad för din/er skull!!
Var rädda om er kärlek,
love J
Skicka en kommentar