Minnen

Åh, jag minns det som igår. Påskkycklings tillverkning i skolan. Jag var så nöjd med allt, formen, näbben, ja allt, tills jag målade ögonen. Gah! Hur tänkte jag?! Jag minns hur besviken jag blev när jag insåg att blått runt ögonen bara blev att se ut som gigantiska blåtiror. Allt var förstört och jag var inte alls nöjd. Värst var känslan att det inte gick att rätta till. Det som var mest retsamt var att syrran minsann fick till sin! Nu ler jag glatt varje år som mamma plockar fram min hemska, misslyckade och faktiskt pyttesöta påskkyckling. Vilket konstverk! Jag är stolt.