I mål

Lördag och Hjälmaren runt var mitt mål. Jag har ju inte cyklat så många mil i år och var lite orolig hur 15,3mil skulle gå. Det var med fjärilar i magen jag startade. Tufft är min bästa beskrivning på detta lopp. Jag hade tur och hamnade i en bra klunga med 7st andra (killar) som höll ett riktigt högt tempo. Jag hade ett bra flyt och bra ork i 11 mil, sen tog det tvär stopp! Läskig känsla. Benen krampade och jag grät och mådde illa. Åkte någon mil själv, utan drag hjälp, försökte peppa mej själv och träffade sedan nr 602. Min räddning? Vi åkte ett lugnare tempo, snackade lite och jag fick fokusera smärtan på något annat. Delar av loppet minns jag inte idag. 15,3mil på, enligt mej, fantastiska 4 tim 59 min och 38 sekunder! Jag hade inte kunnat gjort loppet på något annat vis. Jag gav verkligen allt!

Trött, lycklig och i mål! Medaljen stolt runt halsen och nyplockade maskrosor från lilla A. Jag har aldrig ätit så god varmkorv som efter dom här milen. Behöver det tillläggas att jag sov som en stock i natt?

Bäst av allt: nästa år gör både syrran och min man E. mej sällis!