Jag gjorde det!

Jag har verkligen blivit bortskämd med fin väder under min sjukskrivning. Vem klagar på en promenad i strålande sol även om det har kliat i löparbenen? Idag fick jag äntligen tillåtelse av farbror doktorn att det var ok att svettas och springa.  Ni fattar inte vad jag längtat och framför allt laddat! Vad kunde gå fel liksom? Lite migrän? Nej inte ens det idag.

Jag nästan kastade mej från lilla doktorn ner på Actic. Bubba upp 2 vattflaskor i stället, Darin i örat och glad så att jag höll på att spricka. Idag skulle jag äntligen får svettas och springa. Började lätt, värmde upp på 9km/h i 5km, vad händer efter typ 2km? Jag får migrän! Nej, men?! What'e, som lilla A skulle sagt. Ni som känner mej vet att jag inte gör något annat än drar ner rullgardinen och checkar in resten av dagen när det händer. Men inte idag. Aldrig! Nu hade jag ju längat och laddat i två veckor banne mej. Sprang min uppvärming på 5km, for upp i omklädningsrummet och fick tag på en snäll dam som gav mej en rosa turkisk ipren, klämde en banan och bestämde mej sedan för att ta ytterligare en mil. I efterhand kanske inte mitt smartaste beslut, men jag gjorde det. 8km i 10km/h för att sedan varva ner på 8km/h. Sen ramlade jag hem i en oformlig geleklump med jordens huvudvärk. Väl hemma hamnade jag i nån slags fosterställning på badrumsgolvet. Mitt huvud! Efter en dusch och en resorb somnade jag nån timme och vaknade som en ny människa och bara skrattade åt mej själv. Har jag bestämt mej så har jag, men detta gör jag aldrig om! Springa en och en halv mil med migrän går bort. Testa inte.

Slutsatser på det? Det finns två.
Syrrans: "du är ju ingen elitidrottare, du kunde ju bara ha gett dej, dumt".
Min: "jag gjorde det!!!! Sprang en och en halv mil. Jiiiiiippppi!"