Ensamma

Att ha en man som jobbar borta varannan vecka har sina nackdelar, speciellt när helgen kommer. Veckorna rusar ju alltid på i två hundra, men helgerna känns så ensamma när man är själv. Eller ensam är jag ju inte, men utan E, jag har ju alltid små fisarna. Iallafall, då kan man vara riktigt glad för en vän som delar samma liv. Varannan vecka tillsammans, varannan vecka ensam. Just nu har vi tajmat veckorna också. Helt galet perfekt! Nu känner sig ingen ensam. Fredagar turas vi om att fixa tacosen för att sedan plana huller om buller i soffan och lördagarna brukar gå åt till en solig utflykt med alla barn. Att hon sedan är min bästa vän och att alla barnen kommer riktigt bra överens är en extra bonus. Som en liten saga kan man säga. Eller hur!? En solskenshistoria.