onsdag 30 januari 2013

Kontraster



Om måndagen kändes trist, känns onsdagen så mycket ljusare. Jag kommer verkligen ALDRIG lära med det här med varannan vecka livet. Jag suger på "hej-då". Jag hatar att inte få sova på hans arm. Att inte ha någon att tjata på, att älta med. Eller iallafall inte på en hel vecka. Min man är ju min bästa vän och han saknas mej bums han far! 

Känns som jag satt på rumpan i favvo fåtöljen hela måndagen. Förmiddagen gick dessutom åt till att må illa. Känns som alla är magsjuka till höger och vänster, så jag hade inte blivit förvånad om vi också fått någon bacill. Klumpen i magen blev iallafall bättre så fort små killarna kom hem från skolan. Lilla E njuter precis som jag av att få pyssla om, bli ompysslad. Lovar att dom blivit det de lux under min sjukskrivning. Söta T. prickade dessutom in helt rätt dag att bara ringa och kolla av läget med ett litet rart telefonsamtal. Hon är så omtänksam att man dör lite. Jag är glad att ha en vän som hon.


Onsdag. Det känns lite lättare. Det är inte mörkt klockan tre, min hand mår bra, killarna har bara hunnit retas en gång, ikväll är det "Mia på Grötö"och idag för första gången detta år kände jag att det snart är vår. 

lördag 26 januari 2013

Lördagslunk


Ja, det blev en lugn lördag idag. Hela familjen tog sovmorgon innan vi dukade lördagsfrulle i matsalen. Ni vet, lite sådär extra; gott bröd,  mammas marmelad, te, kaffe, ägg, musli, fil, grönsker, ja hela rasket. Det tar hundra år att duka fram och hundra år att duka av men är så mysigt när man tar sig tid att fixa lite extra, ta lite tid att starta dagen långsamt.

Lovade mej själv, ingen träning idag. Punkt slut. Har i stället planterade om lite blommor, med typ en hand. Fikat hemma hos syrran, fast hon var inte hemma, så det var mer en fika med mej själv kan man säga. Har också hunnit pysslat med lilla K och lilla A. Vi gjorde "hundöron" till kvällsboken. Inga fler vik i biblioteksböckerna. På eftermiddagen blev det en tur till bästa "öva-sig-att-åka-snowboard" backen. Äntligen fick vi upp lilla A på sin bräda. Kanske, kanske kan vi snart susa runt i Vemdalen hela familjen.

Kvällen blir familjens. E. ska kocka ihop sin goda fläskfile gryta, jag tänder några fler ljus och sen ska fler smaker av Ben&Jerry testas. Räcker gott för mej som har migrän "hang over" idag med.  Så...

Trevlig Lördag vänner! 

fredag 25 januari 2013

Jag gjorde det!


Jag har verkligen blivit bortskämd med fin väder under min sjukskrivning. Vem klagar på en promenad i strålande sol även om det har kliat i löparbenen? Idag fick jag äntligen tillåtelse av farbror doktorn att det var ok att svettas och springa.  Ni fattar inte vad jag längtat och framför allt laddat! Vad kunde gå fel liksom? Lite migrän? Nej inte ens det idag.

Jag nästan kastade mej från lilla doktorn ner på Actic. Bubba upp 2 vattflaskor i stället, Darin i örat och glad så att jag höll på att spricka. Idag skulle jag äntligen får svettas och springa. Började lätt, värmde upp på 9km/h i 5km, vad händer efter typ 2km? Jag får migrän! Nej, men?! What'e, som lilla A skulle sagt. Ni som känner mej vet att jag inte gör något annat än drar ner rullgardinen och checkar in resten av dagen när det händer. Men inte idag. Aldrig! Nu hade jag ju längat och laddat i två veckor banne mej. Sprang min uppvärming på 5km, for upp i omklädningsrummet och fick tag på en snäll dam som gav mej en rosa turkisk ipren, klämde en banan och bestämde mej sedan för att ta ytterligare en mil. I efterhand kanske inte mitt smartaste beslut, men jag gjorde det. 8km i 10km/h för att sedan varva ner på 8km/h. Sen ramlade jag hem i en oformlig geleklump med jordens huvudvärk. Väl hemma hamnade jag i nån slags fosterställning på badrumsgolvet. Mitt huvud! Efter en dusch och en resorb somnade jag nån timme och vaknade som en ny människa och bara skrattade åt mej själv. Har jag bestämt mej så har jag, men detta gör jag aldrig om! Springa en och en halv mil med migrän går bort. Testa inte.

Slutsatser på det? Det finns två.
Syrrans: "du är ju ingen elitidrottare, du kunde ju bara ha gett dej, dumt".
Min: "jag gjorde det!!!! Sprang en och en halv mil. Jiiiiiippppi!"


måndag 21 januari 2013

Trädgårdsdrömmar


Nu börjar det. Planerna och tankarna för vad och hur jag kan fortsätta mina trädgårdsdrömmar. Nu när man tycker att det kan bli vår och att man nästan kan ana en liten snödroppe efter husväggen, men bara nästan. Förra året hände det ganska mycket. Tycker jag iallafall. Huset dränerades och nu i efterhand kan jag tycka att det gick ganska bra. Inte dräneringen utan mer att jag lyckades hålla humöret uppe genom all geggamojja. Det fanns ju dom som hade det värre på dräneringsfronten. Typ fam S. Här lyckades ju grävaren till och med väja för min och svärmors ny planterade pion och rosen från förr behövde inte ens flyttas. Ett växthus fick jag med. Det var ju en bonus. Det ska bubbas fullt med fina blommor i sommar och där ska jag och familjen sitta kyliga sommarkvällar och bara ljuga om allt möjligt.


Bäst av allt från förra sommaren är att jag numera har en grusad gång upp till entrén. Ingen mer "häst- och vagn" väg. Tack och amen. Den här sommar då?  Ja, stora trädgården. Där nere, nedanför höga syrenhäcken, där ska det piffas lite. Ordnas upp helt enkelt. Lite nytt gräs här och var och lite mindre på andra ställen. Barnen har blivit lovad en ny nedgrävd studsmatta av sin pappa.  Min första reaktion var : "nej, absolut inga fler grävare eller gegga elände hemma hos mej!" Nu har jag fått tänka lite. Det blir bra. Ingen kan ju ramla av och slå sig iallafall.

Det får inte bli för perfekt. Vitsipporna, gullvivorna och konvaljerna ska få ta plats runt om. Syrenen kan få bli lite högre och pionerna växa till sig ännu mer. Det ska få vara lite yvigt. Vad jag vet  ännu mer säkert är att i år ska den planteras. Min magnolia. Punkt. Slut.

söndag 20 januari 2013

Andnöd


Håll med om att denna synen får vem som helst att tappa andan! Helt sjukt fint, nästan så man trodde att det inte var sant. Önskar så att jag haft en sådan fin snitsig kamera att avfyra ett par tusen kort med, men icke. IPhone fick duga.

Trodde in föresten att jag hade gått under isen själv? Nope. Jag har bara pysslat med annat. Typ lagt all tid på mej och lilla familjen. Det som har prioriterats är träning i alla former, men framför allt löpträning. Om någon sagt till mej för ett år sedan att: "du kommer kunna springa en mil under en timme " hade jag bara skrattat och sagt, " du e inte klok! Jag får bara ont i benhinnorna och jag är ingen löpare". Nu springer jag 1mil lätt! Hemligheten? Ja, i mitt fall loosa 11kilo, lite inspiration och pepp runt om. Jag har väldens bästa Indra. Hon gav aldrig upp, hon fick igång mej när det var som värst. Tack! Led orden är; No pain no gain! Så rätt.

Instagram är bra. En tjej, som jag egentligen inte alls känner, fast det känns så nu, peppar mej varje dag. En tjej, som nu känns som en viktig vän. Tack Linn, du fick mej att haja till! Det går visst. Om man vill. Snart är jag nere på min målvikt , till och med drömvikt och jag känner mej som en ny jag. Nu hoppas jag att vi ska kunna träna tillsammans någongång. Hon spöar mej lätt i plankan.

Annars. Ja, just nu sjukskriven några veckor till. Dagarna fylls med mils långa promenader varje dag och lite bra böcker. Det funkar det med. IPhone är med, man vill ju inte missa ett moment like this.