Jag har aldrig varit lucia. Eller jo, när man var liten. Riktigt liten. Sådär på dagis och hemma, men aldrig i skolan. Jag får skylla allt på min mamma. Hon klippte mej och syrran precis innan vi skulle börja ettan. En varsin kort snagg. "Vi skulle inte få håret i ögonen". Nu säger hon att vi ville ha det så. Kort. Jag undrar det jag. Var det verkligen jag som ville det? Hm. Strunt samma. Lucia är en riktigt mysig dag. Speciellt sedan barnen kom. Skol avslutningar och luciatåg, då är jag hopplös! Alltid ska jag bli sådär tårögd. Det är ju bara så fint!
1 kommentar:
Håller med, det är så fint:)
Skicka en kommentar