Visst är dom fina?! Även om min lilla mamma gjorde en underbart fin klänning till mitt bröllop, knöt det sig lite i min mage när jag hittade dom här på antikaffären i Nora. Vad är det med mej och gamla saker!? Jag får liksom svårt att andas och den där känslan bara infinner sig. Känslan av att det var på riktigt förr. Sakerna var äkta. Det gör det när jag håller dom där gamla broderade lakanen som ligger bland allt det nya i mitt skåp hemma, när jag dricker en kaffe i en fin gammal kantstött kopp eller känner på tyllet i klänningen i mitten. Oh my, säger jag bara! Äkta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar