Om måndagen kändes trist, känns onsdagen så mycket ljusare. Jag kommer verkligen ALDRIG lära med det här med varannan vecka livet. Jag suger på "hej-då". Jag hatar att inte få sova på hans arm. Att inte ha någon att tjata på, att älta med. Eller iallafall inte på en hel vecka. Min man är ju min bästa vän och han saknas mej bums han far!
Känns som jag satt på rumpan i favvo fåtöljen hela måndagen. Förmiddagen gick dessutom åt till att må illa. Känns som alla är magsjuka till höger och vänster, så jag hade inte blivit förvånad om vi också fått någon bacill. Klumpen i magen blev iallafall bättre så fort små killarna kom hem från skolan. Lilla E njuter precis som jag av att få pyssla om, bli ompysslad. Lovar att dom blivit det de lux under min sjukskrivning. Söta T. prickade dessutom in helt rätt dag att bara ringa och kolla av läget med ett litet rart telefonsamtal. Hon är så omtänksam att man dör lite. Jag är glad att ha en vän som hon.
Onsdag. Det känns lite lättare. Det är inte mörkt klockan tre, min hand mår bra, killarna har bara hunnit retas en gång, ikväll är det "Mia på Grötö"och idag för första gången detta år kände jag att det snart är vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar