Nu börjar det. Planerna och tankarna för vad och hur jag kan fortsätta mina trädgårdsdrömmar. Nu när man tycker att det kan bli vår och att man nästan kan ana en liten snödroppe efter husväggen, men bara nästan. Förra året hände det ganska mycket. Tycker jag iallafall. Huset dränerades och nu i efterhand kan jag tycka att det gick ganska bra. Inte dräneringen utan mer att jag lyckades hålla humöret uppe genom all geggamojja. Det fanns ju dom som hade det värre på dräneringsfronten. Typ fam S. Här lyckades ju grävaren till och med väja för min och svärmors ny planterade pion och rosen från förr behövde inte ens flyttas. Ett växthus fick jag med. Det var ju en bonus. Det ska bubbas fullt med fina blommor i sommar och där ska jag och familjen sitta kyliga sommarkvällar och bara ljuga om allt möjligt.
Bäst av allt från förra sommaren är att jag numera har en grusad gång upp till entrén. Ingen mer "häst- och vagn" väg. Tack och amen. Den här sommar då? Ja, stora trädgården. Där nere, nedanför höga syrenhäcken, där ska det piffas lite. Ordnas upp helt enkelt. Lite nytt gräs här och var och lite mindre på andra ställen. Barnen har blivit lovad en ny nedgrävd studsmatta av sin pappa. Min första reaktion var : "nej, absolut inga fler grävare eller gegga elände hemma hos mej!" Nu har jag fått tänka lite. Det blir bra. Ingen kan ju ramla av och slå sig iallafall.
Det får inte bli för perfekt. Vitsipporna, gullvivorna och konvaljerna ska få ta plats runt om. Syrenen kan få bli lite högre och pionerna växa till sig ännu mer. Det ska få vara lite yvigt. Vad jag vet ännu mer säkert är att i år ska den planteras. Min magnolia. Punkt. Slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar