En regning dag.....

Vaknade av regnet mot fönsterbrädan. Mysigt. Kände för det idag. Få knop, hemma. Lilla A lekte sig igenom dagen med en vän, lilla E smsade sig igenom dagen med en ny funnen kärlek och E donade sig igenom dagen med bilar hit och dit. Jag?  Ganska gott att sträcklyssna på alla sommarpratare som man missat. Oh my, vad Klara Zimmergren var bra! Jag varvade tårar med skratt med att rulla miljoner ( kändes det som) små små chokladbollar. Hon pratade så innerligt om det som för oss flesta är en självklarthet. Barn. Om att få egna barn och om man inte kan få egna barn.

Jag ha säkert berättat det förrut, men berättar det igen. Min pappa säger det så fint. Man blir rik av att ha många barn. Nu är dom, mor och far, dessutom stenrika på små söta barnbarn. Usch, ibland glömmer man bort det, vilka fina små fisar man egentligene fått! Helt galet ju. Jag rullade några extra chokladbollar, tog en paus i lyssnandet, bjöd alla söta barn som fanns hemma på fika i paviljongen och sen lirade vi fotboll mellan regnskurarna.

En riktigt bra regnig dag.

Prickigt

Jag blir ju alltid så himla glad när jag gör fina loppis fynd. Eller, förresten vem blir inte det? I torsdags var det dags för Nora dagarna och bamse loppis på torget. Det har blivit lite tradition att jag, syrran, stora syrran, mams och paps far dit. Vi går och letar "bra-att-ha-saker" och har picknic i gräset där vi går igenom vad vi köpt för bra. I år blev mitt bästa fynd denna urfina klänning, precis i min storlek!
Allt som behövdes var att flytta en liten knapp och ta av lite på längden, men det var ju enkelt.

Idag åker den på för nu ska här kalasas! Alla syskon och våra barn ska ha grillfest i trädgården hemma hos mamma och pappa. En årlig och fin tradition. Vi grillar hamburgare och korv med massor av fina tillbehör, äter tills vi spricker, busar i trädgården och hoppas att vi ska klara oss ifrån regn. I år ser det tufft ut....

Tack!

Ett tack i form av en bunt underbara tapeter att göra ett fint pyssel av och två ursöta Rörstrandskoppar med ljus i att elda en trist kväll- en present att dö för! Iallafall om ni frågar mej. 

Semestern har börjat, det känns helt okej att få vara ledig i sex veckor med mina barn och att E. dessutom gör oss sällskap i fyra veckor är helt galet! Det här är familjens första långa semster på typ nio år. Vissa uppoffringar får man göra som egen företagare och därför känns det extra skönt att ha en man som "bara" är anställd och får semester som alla andra nu för tiden.

De första veckorna ska tillbringas hemma och i trädgården. Det sista som dräneringen drog med sig ska slutföras. I dag har en lång uppfart grusats och imorgon rullas det mer gräs för att avsluta veckan med att glasa mitt nya lilla växthus. Trevligt! Växhuset blev, kan man säga en bonus i dräneringen. Kanske ett sätt för E. att vara säker på att mitt psyke skulle klara`t. Att man inte skulle segna i hop i någon lerig grop eller så. Smart.

Blev så himla glad ikväll när söta H. tassade grusgången upp med en tack-för-lång-lånet-av-filmen- present. Verkligen inte nödvändigt, men så uppskattat! Min hjärna jobbade på högvarav direkt.  Vad kunde göra med alla fina tapeter? Var skulle de fina ljusen stå?  Och  framför allt, skulle man ens elda dem? Två beslut fattade jag på en micro sekund:

1. En av tapeterna hamnar i mitt sovrum fortast möjligt!

2. En av tapeterna ska sitta i hallen så småning om, först ska bara sovrummet tapetseras.

Nej, nu måste jag gå ut och påminna min man om att klockan närmar sig elva och att de flesta andra har lagt ner trädgårdsarbetet för flera timmar sedan.  Lite välförtjänt vila innan det ska rullas gräs imorgon kan behövas.

 Semester är rart!

En egen magnolia

Både min svärmor och min mamma, skrek båda rakt ut: nej, det går aldrig! Den klarar sig inte, men det tror jag visst att den gör. Nu har jag läst runt en massa och pratat med flera kunniga angående denna lilla skönhet. En magnolia. Jag bara ska ha en i min trädgård! Skyddad växtplats, väl dränerad jord och jord med lågt pH,så ska det gå. Jag täker börja med en Magnolia Stellata. Platsen har jag sett ut, hoppas bara att den är tillräckligt skyddad. Till min hjälp tänkte jag lura en kompis från förr och nu mamma till en pojke i E.´s klass. J. har nämligen tre stycken i sin trädgård, så med hennes hjälp kommer min lilla magnolia att få en bra start. 

Att lägga sista handen....

Igår när jag kom runt hörnet med buskar hemma möttes jag äntligen av en grusad entré. Jag har längtat efter detta. Inget märkvärdigt för någon av er som läser, men för mej som har kluffsat gången upp till trappen i lera i alla år var det en dröm! Vi funderade länge fram och tillbaka hur vi skulle få gräs och grus på sin plats. Nu har vi special beställt  tunn bockad plåt på meter, som går att slå ner och forma till trädgårdskanter. Jag känner mej nöjd, för hur snygga är dom där gröna vågiga?!

Imorgon väntar mer slit med detta, då det är långt ifrån klart. Hade jag bara klivit tre steg bakåt när detta kort togs hade ni förstått. Mer lister, markduk, jord och grus ska på plats, läs: imorgon och på lördag rullar vi gräs. Wheho!! Känslan att få lägga sista handen är obeskrivlig!

En blommig sysmaskin

Stolt ägarinna till denna gamla symaskin; jag! 

Men vad är det med mej och gamla saker?! Fick för ett tid sedan en gammal symaskin, eller vad jag trodde var ett underrede till en gammal symaskin,  men som visade sig vara ett underbart litet bord med en gömd liten skatt. I går fick jag äntligen lite fart och hämtade hem det. Oh my vad tungt det var!  Och oh my så fint det var! Små lådor,  en liten klaff, men med en trist skiva som med lite fix, förhoppningsvis ska bli som ny. Jag blev dessutom alldeles till mej när den gamla symaskinen hängde kvar där under och när jag tillslut listat ut hur man fick upp den och fick se att den var blommig var jag i extas. Men varför gör man inte blommiga symaskiner nu för tiden? Symaskiner som sitter på plats i bordet, bara att fälla upp och köra igång? Hos mej ska symaskinen nämligen tråcklas fram från den lilla garderoben, för att när man är klar packas i hop och joxas in igen. Efter växthus, står det sy/pysselhörna på min önskelista.  Hemma hos mej ska det lilla bordet iallafall få bo ute i växthuset. Ett perfekt planteringsbord blir det!

När hjärtat rusar för fort...

Vård av barn och tiden får stå lite still. Precis vad som behövdes. Konstigt att det ska behövas ett sjukt barn för att man ska hinna pusta ut lite, plocka ihop hemma och hämta andan när hjärtat rusar för fort. Det har varit två hektiska veckor med många aktiviteter för killarna. Helgen gick i skyttetrafik till Hallsberg och Järnvägen Cup för att heja på lilla E. Lilla A. kvarterades in hos bästa moster. Tänk att ha en syster som till och med fixar inköp så som sommarsandaler under barnpassningen?! Om du läser detta: Du är bäst! Hon tar emot när jag faller, sa jag en gång och det stämmer så bra.

Hemma är det igengrävt, jordigt och dammigt ute på gården, men syrenen klarade sig och blommar så man blir matt och skoggläntan full av fin fina liljekonvaljer.  Överallt hemma står små buketter och luktar så där gott så man blir alldeles bubblig. Iallafall jag. Min bästa årstid är nu!